Nu till dagens nerver som är på utsidan inför morgondagen programträning på Hillersta. Med min förra häst Eiro så visste jag precis vad jag hade att vänta mig när vi åkte iväg men med Leia så kan verkligen vad som helst hända. Mitt största oros moment är hanteringen från marken innan jag fått på sadel och kommit upp för jag vet att när jag väl är uppe och sitter på henne så sköter hon sig eller rättare sagt där är hon mer hanterbar än från marken.
Sen är det hela grejjen med dressyren att jag känner mig så oerhört dålig just nu. Jag saknar Eiro nåt så enormt och mitt självförtroende är liksom kaputt. Att Leia sen är inne i en växtperiod gör ju inte heller saker och ting lättare och stundtals känner jag mig mer som en nybörjare än som någon som ridit i snart 17 år.
Aja slappna av och andas, lämna tankarna hemma ochha kul....