Att sen behöva ta beslutet att ta bort honom fick hela min värld att raseras och mitt självförtroende och min glädje försvann.
Detta har suttit i under hela min tid med Leia och det går inte en dag utan att jag oroar mig för att det ska vara nåt fel på henne eller att nåt ska hända henne.
Det är läskigt att inte veta, det är läskigt när jag inte känner att jag vågar slappna av och det är läskigast att inte känna mig självsäker med min egna häst.
Flera gånger har jag ifrågasatt om det verkligen är värt det, om jag någon gång kommer kunna sitta på hennes rygg och känna mig oövervinlig eller om denna osäkerhet och orolighet alltid kommer ligga och pyra i mig.
Framtiden med Leia skrämmer mig.
Inte för att jag inte tror på henne utan för att jag inte vågar tro på mig själv.