Sitter i soffan denna söndag och första advent. Sjukt hur fort tiden har gått och jag kan inte i min vildaste fantasi se vart tiden har sprungit iväg. Känns som igår som jag hämtade hem Leia men de har redan gått en vecka,hör o häpna.
Just nu gör ju inte vi speciellt mycket utan lär mest känna varandra och än så länge har de liksom räckt för mig.
Dock märkte jag igår när jag satt på hästryggen igen hur enormt mycket jag saknat de. Ridningen och dressyr har hela tiden varit en enormt stor del av mig och jag känner mig ganska tom utan den.
Får se om jag kan lyckas hyra nån häst nån dag i veckan så jag får rida lite för även om Leia är inriden så är hon fortfarande bebis och de kommer dröja tills vi kan sitta och trimma dressyr i paddocken , men jag vet att de kommer vara sååååå värt de.
Slänger upp en bild som är vacker men som gör så ont att se. The one and only Eiro och jag på Pether markne träningen förra året. Världens vackraste och finaste ängel, älskar dig och saknar dig massor💖💖
Han var så vacker!